För min mamma! <3

Bild 2014-09-09 kl. 11.42Det jag önskar mest av allt just nu är att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom allt! Vi är långt i från det…

Men jag tror det är möjligt. Verkligen. Jag känner hopp!  Men då måste vi förstå varför så många har det så mycket tuffare än andra även här i Sverige. Vi måste lyssna och lyfta fram dom diskriminerade grupperna för att hitta lösningarna. Den svenska politiken behöver en förändring!

Jag hoppas att F! kommer med i rikstagen så det blir lite fart på politikerna! Om F! kommer in kommer feminister och kvinnoförbund inom dom andra partierna att få ta mer plats.  F! kommer att ta debatter och alltid utgå ifrån ett jämställdhetsperspektiv och alla dom andra partierna kommer behöva läsa på för att hänga med. Läser dom på kommer dom förstå hur väldans viktigt och bra det är med jämställdhet.

F! för en politik som kommer leda till minskade klyftor mellan rika och fattiga. F! värnar om miljön och har många bra förslag kring djurrättsfrågor, dom är det parti som fick bäst resultat i WWFs test. F! är det partiet som vågar ta fighten mot rasism, dom vågar ta alla debatter med SD. F! har inga väljare att förlora så dom kommer inte mesa sig fram. Och kommer F! in så kommer inte SD ha samma position som dom har haft innan.

Jag röstar på F! framförallt för min mamma, mina systrar, min mormor och min farmors skull! Sen för alla andra också för den delen. Alla tjänar på att feminismen och antirasismen sprider sig och inte minst att den får ta en större plats inom politiken!

Så, velar du? Lägg din röst på F! i rikstagen i alla fall. Så kan du rösta på något annat i landsting och kommun.

PUSS PUSS OCH KRAM

(Snott från en väns vän)

”Kom till slut till insikt att vad som än händer med Feministiskt Initiativ, så vill jag ha dom i riksdagen.

Jag vill ha dom där för den ideologiska effekten de hittills haft på de etablerade partierna. Under denna valrörelse börjar gråsossar helt plötsligt prata om ”klassperspektiv”, Jonas Sjöstedt visar sin feja på Feministiskt Forum i ABF-huset, etc.

Jag vill ha dom där för att jag vill ha TVÅ riksdagspartier som lobbar för 6 timmars arbetsdag, för jag har en naiv dröm om att se arbetsförkortningen genomföras under min livstid.

Jag vill ha dom där för att ha ett riksdagsparti ens PRATAR om att öppna gränserna och skrota vår amoraliska, omänskliga jävla migrationspolitik, sorgligt nog, är något väldigt radikalt.

Jag är också redo att bli besviken och desillusionerad, för att representativ demokrati är alltjämt och evigt en jävla bummer. Och det är svårt att sluta med mantrat ”systemet fungerar, vi röstar bara in fel människor i det, HELA TIDEN”. Men jag är fan hellre besviken och desillusionerad över att ha röstat in F! i riksdagen än något annat parti.”

Vad blev det? Flicka eller pojke?

bild-10

 

BOOM! Min födelseannons. Jag blev ett barn och ett barn ska jag förbli. Tack mamman och tack pappsigull för att ni inte könade mig det första ni gjorde <3 

Vägen till mitt perfekta hår

20140821-133315.jpg

20140821-133336.jpg
Alltid alltid alltid har jag haft fett hår, kliig hårbotten och torra och frasiga toppar. Mitt hår har varit halvlockigt och otrevligt frissigt.

Jag har använt svindyra ekologiska hårprodukter och produkter utan allt dumt. Receptbelagda mjällshampon och head n shoulder. När jag gick på gymnasiet tvättade jag håret med såpa. Jag ville ha naturliga dreads… det är nog ett kapitel för sig.

Jag har helt enkelt testat typ allt. Allt förutom inget! Fram till nu. Jag har kommit på det. (Eller jag har läst mig fram till det) Vatten vatten bara vanligt vatten och massage av hårbotten. Nu är mitt hår perfekt! Hihihi. Gratis snällt mot allt och alla och jag har ett väldigt trevligt hår nu. Kolla bara på bilderna!

Alltså! Rent hår utan någon produkt rekommenderas.

Puss!

Jag ska fånga dagen nu, inte nu men nu!

Bild 2014-08-14 kl. 23.27

Utdrag från min rese-fb-sida

”Efter två dagars nedstämdhet och tomma förvirrade tankar om allt och inget vaknade jag igår morse med en plats i mitt huvud; Goa. På kvällen köpte jag flygbiljetter till Mumbai. Därifrån tar jag tåg eller buss vidare söder ut. Jag längtar för mycket efter livet på stranden. Havet ni vet! Och nu kommer jag äntligen få se Hampi. Alla jag träffat på resan pratar om Hampi.

Jag gillar att planera. Jag tycket om att säkra upp saker. Spara pengar. Köpa biljetter låååångt innan avresa. Spika datum för saker onödigt långt innan. Jag tror på att ha mål och ha riktning åt något håll. Skulle jag inte ha det skulle inte mkt hända. Jag hade inte suttit i den här vackra trädgården med det mest perfekta istet jag någonsin druckit.

Men! Hörrni. Jag är samtidigt väldigt öppen för förändring. Allt är väl i ständig förändring? Det är bara att acceptera. Om en känsla förändras hos mig kan jag inte förneka den. Jag åker till Goa trots dyr biljett och andra planer. Redan nu på onsdag.

Leva i nuet är najs. Men att planera framtiden med någon/några jag tycker om ger ett väldigt trevligt nu. Att drömma sig bort tillsammans är ju underbart. Alla vet vi väl att det är som det är och blir som det blir? Vi behöver inte påminnas om att vi inte kan veta vad som ska hända i framtiden.”

Karin Turis , Sigge Eklund (en mkt nära vän) och Tal har sagt saker som fått mig att förstå att jag verkligen är beroende av framtiden. Alltså  på ett osunt sätt. Problemet är nog inte att jag planerar och styr upp saker i förväg utan det är dom snabba hårda hjärtslagen, behovet av djupare andetag och svettningarna som skapas när jag känner att jag INTE HAR KONTROLL. Kontroll över min framtid. Även när jag har spikade planer vill jag gärna spela upp möjliga scenarier över det som skulle kunna hända så jag kan förbereda mig mental för allt. Det blir aldrig som jag tänkt mig. Det vet jag ju. Så, nu ska jag fundera lite på det här. Hur ska jag hitta lugnet ? Hur ska jag kunna carpe diema lite mera?

Jag beställde just The Power of Now. Sigge sa till mig (han känner mig mkt väl) att det var den enda självhjälpsboken som är bra. Jag tror den kan passa mig nu. POW

Syskon <3

IMG_4747 IMG_3975

 

I helgen har jag hängt med mina fantastiska syskon. Det är så fint och befriande att känna att vi är så lika. Vi är på olika platser i livet men våra tankebanor är dom samma. Vi agerar olika men känner samma. Så klart skulle jag kunna säga att vi alla på jorden är människor och att vi alla är ett (för det är så jag tänker att det är) men det är något speciellt med syskon som vuxit upp tillsammans. Vi ser lixom världen utifrån nästan exakt samma perspektiv.

Likheterna stärker oss och olikheterna hjälper oss.

Puss och kram och tack till Cyc och Zyz (och mamma).

 

 

Trött och stolt !

Bild 2014-08-09 kl. 01.05 #5

Så länge jag kan minnas har jag varit en tröttis. När jag och dagbarnen hemma lekte sjukhus ville jag ha sömnsjukan så jag bara kunde ligga och låtsassova. Jag kommer ofta på mig själv gäspandes, hängandes mot någon vägg eller en bra kant och min favoritposition är liggandes.

Det har inget med sömnbrist att göra. Jag kan somna hur lätt som helst när som helst och jag sover gärna länge. Under det senaste året har jag sovit tills jag vaknat och jag har sovit bra under nätterna. Trots det! Ofta, nästintill alltid är jag trött.

Men hej! Okej! Det spelar ingen roll varför jag är trött. Och egentligen är det inget större hinder i min vardag just nu. Problemet är att det inte är okej enligt normen.

–  du är inte snygg när du är trött
–  du är oförskämd om du är trött
–  du är tråkig om du är trött

Ryck upp dig lixom! Slashas latmask lipsill gnällspik!

Fram tills typ nyss har jag alltid känt mig ful och oduglig när jag varit trött. Eftersom jag försöker hitta vägar till att tycka om mig själv i alla lägen var jag tvungen att sluta upp med att skuldbelägga mig själv i det här. Så jag har nu bestämt mig för att acceptera att det här är en del av mig och jag kommer sluta ursäkta mig och förklara mig. Hej jag är trött, låt mig vila! Tack.

Den obekväma vägen mot frihet

Bild 2014-08-04 kl. 21.06

 

Jag vill inte gå runt och tänka på negativa saker. Jag vill inte låta dåliga saker styra mitt liv. Jag vill vara härlig positiv och vara i ett ständigt lugn. Jag vill vara tillfreds med mig själv och allt runt mig. Då kan jag ibland undra varför  jag gör det obekvämt för mig genom att propsa på att kalla mig feminist och engagerar mig i kvinnokampen? VA?! Det är ju skitjobbigt.

Nej, det är inte lätt alla gånger. Att först se att det inte är jämställt, sen fatta att JAG är förtryckt, sen förstå att förtrycket sker överallt hela tiden och sen bli ifrågasatt, utfrågad och påhoppad för att jag väljer att se världen utifrån ett feministiskt perspektiv och  försöker att vägra låta idealen styra mig.

Född till kvinna – förtryckt
På det även vara feminist – super-ifrågasatt OCH förtryckt, grattis till mig ! Tack.

Men grejen är att jag inte valt att förstå att kvinnor är förtryckta och jag vill absolut inte tipsa andra tjejer om att försöka förstå det heller. Jag hade dock inget val. Jag började ifrågasätta mitt beteende och funderade över varför jag var som jag var. Jag kände att mkt av det jag gjorde egentligen inte passade ihop med den jag kände att jag verkligen var. Typ, mitt innersta jag, mitt rena jag, min själ, min ande, mitt jag-jag, det jag är utan all skit från omvärlden, ja du fattar.

Det visade sig att vara född som tjej hade en enorm betydelse till hur jag blivit. Det störde mig! Hur kunde det få vara så? Varför ska mitt könsorgan styra hur folk bemöter mig? Folks förväntningar på mig har format mig. Och alla förväntar sig att jag ska bete mig SOM EN TJEJ. (( Och nej tjejer är inte dåliga! Men bemöt en person utifrån att det är en människa, inte ett könsorgan ))

Mitt innersta jag har inget kön.
Jag-jag, min ande, min själ har inget kön!

Så, insikten har gjort mig upprörd men också glad. Det har visat sig att jag kan bryta dessa mönster och att det är många andra i Sverige och i världen som också vill och försöker. Det har gett mig en frihetskänsla. Att fatta att jag inte måste vara som jag förväntas vara.

Det är svårt. Jag kämpar. Men det går framåt. Både i mitt liv och i vårt samhälle. HEJA!

 

 

 

 

 

 

Pro Israel, pro Palestina, pro Alexandra

Bild 2014-08-01 kl. 10.19

Sen jag var en liten plutt hade jag förstått att jag måste tänka på barnen i Afrika. När jag var 13-14 år insåg  jag att jag var tvungen att tänka på hela världen. Genom nyheterna och folk runt omkring mig lärde jag mig att det hände fruktansvärda saker överallt hela tiden. På högstadiet hade jag en känsla av att jag kunde göra skillnad. Jag kände att allt var möjligt och jag hade ett enormt stort inflytande på världen. Jag skulle rädda alla i hela världen.

Jag kände mig stark och full av hopp. Men jag föll snabbt ner i ett litet hål av hopplöshet. När jag verkligen funderade över det så visste jag inte var jag skulle börja. Jag insåg att värden är för stor, jag är för liten. Liten eftersom jag inte hade några enorma summor pengar och hur skulle jag få tillräckligt med tid ? Hur kunde jag vara så naiv? Ja, juste, jag var ung och hade levt i en skyddad liten bubbla tillsammans med BSB, bästis och O’boy.

Jag bestämde mig för att lägga fokus på dom jag hade närmast istället. Jag slutade att läsa tidningar och kolla på nyheterna. Hej då stora världen! Jag ville in i  den trygga bubblan igen. Och jag lyckades rätt bra. Tills typ nu.

Nu börjar jag skuldbelägga mig själv för att jag inte sätter mig in i (just nu framförallt) Israel och Palestina-grejen. Facebook-vänner som lägger upp bilder på förkrossade föräldrar som förlorat sina barn, bilder på döda barn och Israel-är-djävueln-info. Facebook-vänner som lägger upp pro-Isarel-artiklar och försvarar ett land som dödar en ohygglig, fruktansvärd mängd oskyldiga människor. Jag blir ledsen, upprörd, arg. Men. Hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag fram till att jag vill ha fred! Jag vill inte att någon ska behöva dödas. Jag vill att alla i världen ska förstå att vi alla är samma lika. Jag vill inte ha några landgränser.  Jag vill att vi ska kunna springa runt fritt, göra precis som vi vill och bara sprida kärlek och positivetet. Men vem är jag att komma och säga så?

Så. Jag känner att jag inte kan ta ställning. Jag vill inte tänka på all skit i världen. Vad ger det världen om jag sitter hemma och gråter över alla människor som måste offra sina liv? (Jag har gjort det några gånger och det hjälpte ingen.) För det är så just nu att jag har inte energi till att sätta mig in i alla fruktansvärda saker som sker. Speciellt inte saker jag inte tror att jag kan göra någon skillnad i.

Jag är tacksam över att jag har möjlighet att välja att blunda. Jag är tacksam över att jag är född i Sverige!

Hörrni! Jag har en lösning på världens problem. Kärleksspridning och kreativitet. Jag kommer att fokusera på mig själv. Försöka hitta ett sätt att stärka mig själv och bli bättre på att älska mig själv. Jag ska bli bättre på att visa uppskattning och visa den kärlek jag känner för andra. Jag ska göra exakt det jag vill och inte det som omvärlden tvingar mig till att göra. Jag vill inte vara ägd av någon annan person, ett företag, en bank eller ett land.  Jag tror att om alla gör så kommer inte dom ”onda krafterna” kunna styra världen så länge till.

Så nu gör jag som när jag var 14 år, går in i min trygga lilla bubbla. Helt själv. Kanske jag har plats för hela världen i slutändan. Hoppas hoppas.

 

 

 

Stämpla dom med ett paustecken

Jag är tillbaka. Hej!

Felicia!
Radera alla på FB och Insta som öppet förnedrar din mamma, dina systrar, dina bästa vänner och dig själv. Radera alla som sprider skämt och påståenden som förstärker hat och förtryck. Eller, samla dom i en grupp, stämpla dom med ett paustecken och när och om du känner att du är stark och självsäker nog; gå till attack! Du har mig och många andra som vill ta striden tillsammans med dig.

Nu ska du ta plats och sätta dom där dom hör hemma, på avbytarbänken.

Jag tror att det är så vi behöver göra för att komma någon vart i kampen för jämställdhet. Nu har den vita mannen suttit på makten sen forever och jämställt har det inte blivit. Låt oss testa något nytt! Lämna plats åt dom grupper som så länge varit förtryckta.

Ok! Många kamper är viktiga. Även jag förtrycker många grupper (så fruktansvärt ostolt!). Men så länge jag känner att jag inte kan tillräckligt mycket och inte förstått det jag behöver förstå vill jag inte uttala mig och lägga mig i. Jag står gärna vid sidan av och hejar på. Jag vill lyssna, jag vill lära mig mer.

Så! Det är den feministiska kampen jag kan uttala mig om.

Feminism för mig, ihop kokat utifrån det jag kan nu

problem: kvinnor är underordnade män.
mål: jämställdhet.
lösning för män steg 1: inse din roll som förtryckare.
lösning för kvinnor steg 1: andas och finn styrka hos andra kvinnor.

Felicia. Killar kan inte vara med i kampen på samma sätt som tjejer pga att dom tillhör den grupp som förtrycker oss. Jag tycker att dom behövs eftersom dom sitter på mkt makt och dom är 50% av befolkningen men feminism är inte samma sak för män som för kvinnor. Män måste ge oss en del av sina platser och vi måste ta en del av deras platser.

Män tjänar mer än oss på hur det ser ut nu. Det är nog därför många män är rädda när feminismen pressar sig framåt. Som han som var rädd för att tappa sin identitet och få sin snopp intryckt tillbaka in i kroppen. Som om det var där snoppen var från början och som om identiteten endast sitter i könsorganet! Haha!

Män måste lyssna och lära ifrån oss kvinnor. För nu har vi lyssnat på dom för länge.

Det kommer mera.

Lite positiv

20131202-001214.jpg

Hej. Nu är december, det är så fruktansvärt mörkt hörrni. Men tror det eller ej, jobbet gör mig piggare och gladare. Jag jobbar extra på Dinsko och har inte så många pass inplanerade. Jag jobbar lagom mycket. Precis så där lagom så jag känner att jag gör något utan att slitas sönder och känna att jag tappar bort mig igen. Och kan fortfarande sova till 11! För oftast börjar jag 13. Iiih.

Och en annan sak som gör att jag tror att jag orkar med det här är att jag kommer att vara i ljuset och värmen snart. Bara 48 dagar kvar. Iiiih.

Hej.